Skrivet av: Börjesson | 10 december 2010

Så kan (S) rädda världen

Jag har aldrig röstat på sossarna. Faktiskt har jag aldrig ens varit i närheten. Jag antar att jag är indoktrinerad hemifrån, mina föräldrar har alltid varit borgerliga. Jag har också alltid haft svårt för sossarnas nedlåtande attityd gentemot individen – ”Vi skall nog ta hand om dig, lille vän. Alla ska med, vare sig man vill eller inte.” – och deras maktfullkomliga sammanväxande mellan parti och stat.

(S) gamla profil: Tydlig, enkel, tidlös

Men numera röstar jag inte borgerligt heller. Jag står inte ut med Alliansens marknadsextremism, deras människofientlighet och deras dolda agendor, där de steg för steg smyger in en nyliberal ”alla får klara sig själv”-politik dold under en täckmantel av närmast socialdemokratisk retorik.

Nu när sossarnas identitetskris debatteras så flitigt så har jag därför funderat en del på om det finns något de skulle kunna göra för att få en sån som mig att faktiskt överväga att rösta på dem. Något som ändå påminner om sossepolitik då, menar jag – jag begär inte att de skall överge hela sin ideologi för min skull! Och ja, det tror jag faktiskt att det gör. Och inte bara jag, jag tror att detta skulle tilltala många nya väljare, få många gamla (S)-väljare att känna igen sitt parti igen, och ge sossarna ny luft under vingarna. Det pratas mycket om hur (S) behöver förnya inte bara sitt ledarskap utan också sin politik, och hitta lösningar på de frågor som faktiskt berör folk mest i nutiden. Behovet tycks de flesta vara eniga om, men hittills har jag inte sett några som helt konkreta förslag på vad den där förnyelsen skall bestå i. Men hör upp nu, kära sossar, för här kommer ett sådant förslag!

* * * * *

DE TVÅ PROBLEMEN

Två av vår tids stora frågor är arbetslösheten och miljöförstöringen. Det förstnämnda påverkar vår vardag här i Sverige, precis som i resten av västvärlden, och för med sig massor av följdproblem. Det sistnämnda är inte lika uppenbart i våra dagliga liv, men många bär i dag på en ständig gnagande oro över att hela planeten håller på att gå kaputt. Framtidsutsikterna verkar dystra. Men båda problemen går att lösa, eller åtminstone minska, med samma åtgärd!

Problem 1: Arbetslösheten

Att miljön är en global fråga är självklart för de flesta. Men faktum är att detsamma gäller arbetslösheten. Vi kan på nationell nivå sträva efter högre konkurrenskraft genom effektiviseringar och bättre skolad arbetskraft, vi kan stimulera innovationer och företagande, och på ett så rättvist sätt som möjligt försöka fördela välståndet från de arbeten som finns kvar. Men det gör liten skillnad i det stora hela, det skapar få nya jobb utan bromsar bara utflyttandet av de befintliga jobben en aning. Det angriper inte problemets rötter. De strukturella orsakerna till att arbetslösheten ökar i Sverige ligger i det jag skulle vilja beteckna som ”rovglobaliseringen”.

Det är ju egentligen ingen hemlighet alls varför jobben försvinner från Sverige. Anledningen är att merparten av det vi konsumerar numera tillverkas i andra delar av världen istället; i Kina, Vietnam, Bangladesh etc. Varför då? Jo, för att det är mycket billigare att tillverka det där. Men varför är det billigare? Är vi för ineffektiva eller dåligt utbildade här hemma för att kunna hävda oss? Nej, självklart är det inte där problemet ligger. Men här i väst har vi under tvåhundra år av industrialism gradvis stiftat lagar och etablerat fackförbund som förbättrat arbetarnas villkor och ställt allt strängare krav på miljöhänsyn vid produktionen. I de nya tillverkningsländerna finns det mycket svagare sådan lagstiftning, eller kanske ingen alls. Deras låga produktionskostnader är ett resultat av att de tar genvägar som vi själva inte längre tillåter oss att ta.

(S) nya profil: Förvanskad, marknadsanpassad, flertydig

Det finns ingen möjlighet för ett företag i Sverige att konkurrera mot ett i Kina, eftersom man tävlar på helt olika villkor. Så är det bara, och så länge spelets regler förblir de samma så kommer vi inte att kunna ha den typen av jobb i Sverige. Vi försöker ändå, och pressar de som fortfarande har jobb till bristningsgränsen, och ibland bortom, med ständiga rationaliseringar och effektiviseringar, men i längden är det förstås förgäves. Tyvärr har våra politiker, oavsett färg, de senaste decennierna viljelöst accepterat den här utvecklingen, och betraktat den svenska tillverkningsindustrins död som en naturlag. Deras lösning på arbetslösheten är att vi istället skall utföra ”mer kvalificerade” jobb här hemma, medan de där andra länderna gärna kan få ta över våra skitjobb. Detta är inte bara en naiv lösning, den vittnar dessutom om en obehaglig människosyn. Varför i hela friden skulle inte lågkostnadsländerna klara av även de kvalificerade jobben? Tror våra politiker kanske att vi är något slags övermänniskor här i väst, på en högre utvecklingsnivå än de där andra någonsin kan nå? Nej, de högteknologiska och forskningsintensiva jobben tar kanske lite längre tid på sig att försvinna, men det är bara en tidsfråga. Vi måste inse att det finns absolut ingenting vi kan göra i Sverige som de inte kan göra ungefär lika bra i bortre Asien också. Ändras inte grundförutsättningarna så kommer vi så småningom att vara ett land där vi bara utbyter tjänster med varandra. ”Tvättar du min bil så går jag ut med din hund.” Kanske kan vi upprätthålla en uthärdlig standard genom våra råvaror, och då framför allt skogen. (De andra, ändliga råvarorna tar ju slut så småningom.) Men det är definitivt ingen framtid att se fram emot.

Sossarna har i dag ingen lösning, eller ens en riktig problemanalys av arbetslösheten. Eller om de har det så har de i alla fall inte lyckats kommunicera den utåt. Allt de tycks vara inne på är små finjusteringar av skatter och avgifter, det eviga mantrat om utbildning (som förstås alltid är nyttig, men hur skall man kunna utbilda bort ett för högt löneläge?), och att ge de arbetslösa jobb i offentlig sektor. Det är klart att det alltid finns behov av mer folk där, men varifrån skall pengarna komma? Att anställa folk i det allmänna är inte välståndsskapande utan välståndsfördelande. Inget fel i det, men det löser på inget vis problemet med att Sverige inte kan hävda sig på världsmarknaden.

Alliansens officiella linje innebär heller varken lösning eller problemförståelse. Den går ju ut på att genom en kombination av morot och piska göra det bättre att arbeta och sämre att vara arbetslös. Åtgärderna riktar sig alltså mot arbetstagarna snarare än arbetsgivarna. Det här känns ju spontant bakvänt. Finns det färre jobb än arbetssökande så ändras väl inte det av att de sökande söker mer aktivt? Om vi antar att det ändå finns en del lediga platser som aldrig tillsätts därför att det inte går att hitta någon lämplig sökande, då kan åtgärderna nog ge en viss effekt. Men det är rimligen bara på marginalen, de allra flesta lediga jobb tillsätts. Hade det inte varit bättre att satsa pengarna på arbetgivarna istället, t ex genom att sänka deras avgifter?

Den andra halvan av Alliansens lösning är att lägre skatter för de som jobbar skall stimulera den privata konsumtionen, och detta i sin tur skapar jobb. Men gör det verkligen det? Om vi köper en ny platt-TV vartannat år istället för vart tredje, hur många jobb skapar det då? Ett eller annat kanske, hos importören eller hos Elgiganten. Men TV:n tillverkas i Kina, det är där en ökad konsumtion ger utslag. Och dessutom – vill vi verkligen öka konsumtionen? Finns det inget vettigare att göra med våra liv? Alldeles bortsett från att det äter upp naturtillgångarna och föröder planeten så har vi väl rimligen redan alla prylar någon kan behöva. Bygg grejorna så att de håller, så kan vi låta bli att köpa nytt hela tiden.

Men det där är alltså den officiella linjen från Reinfeldt & Co. Bakom kulisserna verkar planen snarare vara – och det har förvånande nog också delvis bekräftats av VDn för Timbro, borgerlighetens ideologiska nav – att ett större utbud av arbetskraft skall pressa ner lönerna. Folk tar hellre ett jobb för mindre lön än att helt gå utan och bli jagade av de felbenämnda trygghetssystemen. Detta späs dessutom på av att Alliansen vill ha en stor arbetskraftsinvandring, och då även av outbildade som är mer villiga att ta låglöne- och lågstatusjobb. Det här är ett lite rimligare resonemang ur ekonomisk synvinkel, även om Alliansen förstås inte medger att det är så de tänker. Det har förutsättningar att ha en viss effekt, även om vi rimligen inte kommer ner till t ex Kinas nivå. Men är det verkligen så vi vill ha det? Skall vi lägga ner välfärdssamhället och backa 200 år i utvecklingen för att försöka ta upp kampen mot låglöneländerna på deras villkor?

Problem 2: Miljön

Som en ytterst obehaglig följdeffekt av den utlokaliserade tillverkningen föröds också miljön. Genom att flytta bort produktionen av våra konsumtionsvaror till låglöneländer får vi varorna billigare, men till priset att varje liten pryl tillverkas på ett betydligt mindre miljövänligt sätt än om vi hade gjort det själva. I första ledet drabbar miljöförstöringen främst tillverkningsländerna. Det är där den verkligen syns och är uppenbar. Men vi har bara en jord och den är rund. Allting sitter ihop, och det vi sår i Kina eller Bangladesh i dag får vi skörda i gamla Svedala i morgon.

Att varje enskild pryl tillverkas mindre miljövänligt är inte heller det enda problemet. Motivet till utflyttningen var ju att sänka tillverkningskostnaderna, och det där har lett till en konsumtionskultur där det enda som räknas, det enda företagen konkurrerar om kunderna med, är priset. Det vi köper är därför mestadels billigt skräp, som snart går sönder och tvingar oss att köpa nytt. Men det gör inte så mycket, det är ju billigt! Vi gör alltså av med mycket fler prylar som ett resultat av den här ”utvecklingen”, vilket förstås i hög grad bidrar till de galopperande miljöproblemen.

Att vi har de miljöskyddslagar vi har här på hemmaplan måste rimligen ses som ett utslag av att vi faktiskt bryr oss om och vill värna miljön, trots att det kostar pengar att göra det. Men vilket otroligt hyckleri är det då inte att vi sedan väljer att köpa alla våra saker från länder som inte tar samma hänsyn! Tydligen vägde miljön ändå väldigt lätt gentemot chansen att spara några spänn.

Om regering eller opposition faktiskt har någon plan för att ta sig an miljöförstöringen på ett globalt plan så har jag lyckats missa den. Det pratas mest om att försöka minska våra lokala utsläpp här i Sverige med si och så många procent. Det kanske kan göra lite nytta i marginalen, men kommer ju inte i närheten av att tackla de stora orsakerna. Och att minska våra utsläpp genom att flytta även den lilla återstoden av vår industri till andra sidan jorden, det är återigen ett gigantiskt hyckleri. Då kanske vi klarar våra egna utsläppsmål på grund av detta, och så riktar vi stark kritik mot att Kina inte klarar sina – när det i själva verket är våra utsläpp de släpper ut!

* * * * *

LÖSNINGEN

Så hur kan man komma till rätta med rovglobaliseringen, med företagens jakt på lägre kostnader och högre vinster genom rovdrift på såväl människor som natur? Det är förvånansvärt enkelt, åtminstone i teorin, och kan förklaras på mindre utrymme än det tog mig att beskriva problemen. Det som krävs är helt enkelt att vi börjar betala det faktiska priset för våra konsumtionsvaror.

Med det menar jag att om en vara är onaturligt billig för att inga miljöhänsyn tagits vid tillverkningen, eller för att arbetarna har oskäligt dåliga villkor, då skall detta ge ett motsvarande påslag på priset, så att det inte längre går att vinna konkurrensfördelar genom att fuska. Med denna ”dopning” satt ur spel kommer det istället att uppstå riktig konkurrens, där företagen tävlar om att tillverka bästa möjliga varor på effektivast möjliga sätt. I sådan konkurrens bör Sverige och Europa kunna hävda sig väl (och kan vi inte det är det bara vårt eget fel). Detta leder på sikt till att vi åter blir ett industriland, och återupprättar vårt välstånd. På köpet gör vi en mycket större insats för miljön än något vi kan göra annars.

Rent konkret tänker jag mig att detta åstadkoms genom att på EU-nivå införa något jag vill kalla rättvisetullar på all import. Dessa skall vara avvägda till att precis lagom kompensera för de orättmätiga konkurrensfördelar som vunnits genom oacceptabla arbetsvillkor eller obefintligt miljöskydd. Mycket viktigt är att tullarna verkligen handlar bara om miljö och arbetsrätt, och inte blir till vapen i handelskonflikter, med godtyckliga nivåer satta av utrikespolitiska hänsyn. Tullnivån bör därför sättas av opartiska bedömare, som till exempel Världsnaturfonden och Amnesty, utifrån det aktuella tillverkningslandets lagstiftning på dessa två områden. Så fort ett land blir bättre på endera området så sänks tullen på import därifrån, vilket innebär att det lönar sig för dem att satsa på sådana åtgärder – och för oss att göra detsamma för att behålla vårt försprång. Och lika väsentligt är att de tullpengar som fås in på det här sättet inte skall ner i importörlandets kassakista som en extra intäkt. Det är inte det som är poängen, och det är viktigt att det inte heller uppfattas så. Pengarna kan istället, för att ytterligare förstärka reformens positiva effekter, användas till insatser för att förbättra miljö och arbetsrätt, företrädesvis i tredje världen. Hur ett system för sådana här rättvisetullar skulle kunna se ut mer i detalj har jag skissat på tidigare. (Läs gärna där innan du ställer de mer uppenbara frågorna, som hur det skulle fungera med varor med flera tillverkningsländer, eller hur det blir om tillverkningslandet har bättre arbets- och miljölagstiftning än importlandet.)

* * * * *

Den stora politiska utmaningen blir att lyckas förmedla till väljarna insikten att vi måste betala mer för våra konsumtionsvaror, och alltså bli lite fattigare på kort sikt, för att långsiktigt rädda landet och världen. Jag är osäker på om sossarna klarar den utmaningen, men jag är övertygad om att inget av de andra partierna gör det. Alliansen har en lång tradition av att bara appellera kortsiktigt till folks plånböcker och egenintresse, och skulle sakna trovärdighet om de plötsligt började vädja till människors solidaritet och långsiktiga tänkande. Och V och MP är för små för att någon skulle ta ett så pass radikalt förslag på allvar om det kom från dem. Dessutom måste en sådan här sak som sagt införas på EU-nivå, nationellt vore det meningslöst. Bara sossarna har ett tillräckligt starkt nätverk av likasinnade partier i Europa för att kunna driva frågan på den nivån. Principerna bakom förslaget, med globalt ansvarstagande och långsiktigt samhällsbyggande istället för kortsiktig profitmaximering och rovdrift, ligger också väl i linje med de ideal som socialdemokratin brukade stå för innan man förlorade sin väg.

Naturligtvis skulle en sådan här reform väcka ont blod på en del håll. Kina skulle till exempel inte bli glada alls, och kanske skulle även USA delvis drabbas av tullarna. Givetvis finns det också många praktiska problem att lösa, dels med utformningen av systemet, men säkert också med diverse frihandelsavtal och liknande. Men att nuvarande ordning inte fungerar, att vårt välstånd urholkas och vår planet föröds av den rådande frihandeln helt utan samvete, det borde vara uppenbart för alla vid det här laget. Vi måste börja stå upp för våra värderingar, och våga säga rakt ut att demokrati, frihet och mänskliga rättigheter är bättre än diktatur och förtryck, att miljöskydd är bättre än skövling, och att vi hädanefter tänker sträva efter att främja dessa värderingar även på global nivå. Det är den enda vägen framåt. Det parti som förmår att sprida den insikten, som är modigt nog att lämna den upptrampade vägen mot undergången och söka högre mark, kan bli framtidens stora dominant i svensk och europeisk politik. Blir det Socialdemokraterna?

* * * * *

Det skrivs och diskuteras förstås enormt mycket om sossarnas framtid efter valmisslyckandet. Här är ett axplock av alla artiklar och blogginlägg:
AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, Arenagruppen, DD, DD, DD, DN, DN, DN, DN, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, SDS, SkD, SkD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, Tiden, XP, XP, XP, XP, XP, Peter Högberg, Peter Andersson, Robsten, Storstad, Kajsa Borgnäs, Schlaug, Partistaten, Andreas Johansson Heinö, Stenudd, Ulf Bjereld, Vänstra stranden, Lena Sommestad, Lena Sommestad

Och här är några enskilda bloggar som skriver mycket i ämnet:
Storstad, Kajsa Borgnäs, Veronica Palm, Partistaten, Mitt i steget, Ulf Bjereld, Lena Sommestad

Annonser

Responses

  1. På din första fråga här så är jag en socialdemokrat som definierar vad jag anser är behovet av förnyelse och det bygger mycket på just den nutidsanalys som du ger. Den beaktar dock även slutet på den billiga oljan – peak oil – som jag ser som den första riktigt stora frågan. Vad kommer då att hända? Jo, det är helt beroende av hur förberedda vi är, hur vi insett oljans betydelse för allt vi konsumerar. Läs gärna mer på min blogg där jag utvecklar det hela i mängder med blogginlägg.

    Så nog finns det socialdemokrater som definierar vad de menar med förnyelse, så gjorde ju slutligen även Sahlin i sitt tal till förtroenderådet och gissa om jag inte har alls samma bild som Sahlin av vad som är nödvändig förnyelse. Och jag kände mig även lite lurad. Kunde hon inte visat korten tidigare? Då hade jag lättare kunnat förstå veligheten och otydligheten i politiken.

    Hälsning Maja Stopek

  2. Ändras inte grundförutsättningarna så kommer vi så småningom att vara ett land där vi bara utbyter tjänster med varandra. ”Tvättar du min bil så går jag ut med din hund.” Kanske kan vi upprätthålla en uthärdlig standard genom våra råvaror, och då framför allt skogen.

    Menar du att vi har svårt att hävda oss i den globala konkurrensen?

    Är det skillnad när man bytandet av tjänster eller varor över en nationsgräns än när man gör det inom landets gränser?

    Jag blir lite förundrad över framställningen av Sveriges ekonomiska läge. Den stämmer inte med verkligheten, Sverige är en av de allra framgångsrikaste på den globala marknaden, andelen export är hög och exportöverskotten rekordstora. Vi prroducerar långt mer än vi konsumerar själva.

    Nu är det förstås inte så att den stenhårda merkantilism som vi ägnar oss åt är av godo för hela folkhushållet.

    Sossarna har i dag ingen lösning, eller ens en riktig problemanalys av arbetslösheten. Eller om de har det så har de i alla fall inte lyckats kommunicera den utåt.

    Klart de inte har, det borde väl vid det här laget vara väl känt att sossarna surrat sig vid NAIRU rodret och den nyliberala merkantilismen där hög arbetslöshet är en central dogm.

    men hur skall man kunna utbilda bort ett för högt löneläge?), och att ge de arbetslösa jobb i offentlig sektor. Det är klart att det alltid finns behov av mer folk där, men varifrån skall pengarna komma? Att anställa folk i det allmänna är inte välståndsskapande utan välståndsfördelande. Inget fel i det, men det löser på inget vis problemet med att Sverige inte kan hävda sig på världsmarknaden.

    Hur kan vi ha ett för högt löneläge när vi exporterar långt mer än vi behöver för att täcka den konsumtion som vi vill ha från utlandet? Tyska bilarbetare ligger på 30-50% högre bruttokostnad, svenska civilingenjörer ligger i OECD bottenliga kostnadsmässigt.

    Vi har väl inga problem att hävda oss på världsmarknaden, ett sådant påstående är fullständigt befängt.

    Minst lika befängt är det att påstå att arbete i det allmänna är inte välståndsskapande, det finnsfå saker som har varit så välståndskapande här i landet, framtill innan de började hacka sönder sjukvård och allahanda offentlig service i världsklass med nyliberal stolligheter som ”new public management” och fan vet allt.det innevär självklart inte att allt var bra och inte kunde bli bättre.

    ”varifrån skall pengarna komma” är en intressant fråga, då kan man börja med att fråga sig vad ekonomi är.

    Ekonomi är inte det samma som finanser, ekonomi är mänskliga verksamheter, hur vi skapar värden med vår kunskap och talang. Att slösa bort den viktigaste ekonomiska resurs vi har för att tillfredställa finansiella egenpåhittade kritstreck är så befängt att man kommer att se med löje på oss i framtiden när manfår hoppas att människorna kommit till sans och vett igen.

    Den största delen av ekonomin är inte varor utan tjänster och den största delen av sysselsättningen är på vår hemma marknad.

    Att ett av världens mest merkantillistiska länder med ständiga rekordstora export överskott skulle ställa upp ytterligare handelshinder mot fattiga länder är närmast absurt.

  3. Hej, Maja! Ja, peak oil är ju onekligen en extra ”krydda” i framtidsutsikterna. Gissningarna om när det kommer att inträffa varierar hejvilt, så i bästa fall har vi fortfarande lite tid på oss. Men det är ju fullständigt självklart att vi kommer att stå inför det förr eller senare, och måste börja förbereda oss nu. På sätt och vis talar det för det jag argumenterar för i inlägget. Skall vi ha någon chans att ställa om från olja till annan energi så måste vi till att börja med själva ha kontrollen över en större del av vår energiförbrukning. Just nu är ju hela vårt samhälle uppbyggt på att Kina bränner olja och kol för att tillverka det vi behöver.

  4. Hej, lasse! Jodå, visst kan Sverige hävda sig hyfsat jämfört med andra västländer. Men vi sitter ju alla i samma båt, vi har gjort oss helt beroende av den billiga produktionen i bortre Asien. För att bekosta all denna import exporterar vi, men inte dit bort utan till våra grannar i väst. Vad händer när dessa börjar köpa även sina person- och lastbilar, sina telefonsystem och vad vi nu har från lågkostnadsländerna istället? Vi har fortfarande ett visst litet försprång i kvalitet och spetsteknik gentemot Kina, men den dagen det försvinner så flyttar vår sista tillverkningsindustri ut eller läggs ner. Då är det bara skogen och stålet kvar som skall bekosta all vår import.
    Angående löneläget så säger jag alltså bara att vi har ett alldeles för högt löneläge för att kunna konkurrera med länder som inte tar några arbetsrätts- eller miljöhänsyn. Lösningen på det är inte att sänka vår standard och därmed våra löner, utan att ställa samma krav på det vi importerar som på det vi tillverkar själva.
    Om du med ”fattiga länder” menar Kina så är du väldigt snett ute. Det finns många fattiga där, men det är för att det är ett väldigt orättvist land, inte för att resurser saknas. Dessa orättvisor underblåser vi aktivt, genom att kravlöst konsumera det de tillverkar.

  5. Jag hittade hit genom Lena Sommestads blogg. Jag lyssnade på en diskussion på SVTplay straxt efter att jag läst din text, och tänkte att kanske detta skulle intressera dig: Birger Schlaugs inlägg, ca 25 minuter in i diskussionen.

    Vem är rädd för jämlikhet?

    http://svtplay.se/v/2257403/socialistiskt_forum_-_vem_ar_radd_for_jamlikhet

  6. För att bekosta all denna import exporterar vi, men inte dit bort utan till våra grannar i väst.

    Vi exporterar långt mer än vad som behövs för att täcka importbehovet för hushållens konsumtion.
    OECD har sin största handel inom OECD, dito inom EU/Europa.

    januari-september 2010 var varuexporten/importen för våra 30 största handelspartners så här i procent av de 30.
    Import:
    Bric-länderna: 9,8 %
    EU + Norge och Schweiz: 67,1 %
    Export:
    Bric-länderna: 5,7
    EU + Norge och Schweiz: 56,1

    Hittade i hastigheten ingen tabell för tjänsteexport/import
    Dessa topp 30 utgör runt 70% av den totala exporten och importen.

    Vad händer när dessa börjar …

    Då har det hunnit flyta mycket vatten under broarna och allt annat kommer definitivt inte att vara lika. Varför all denna dystopi och måla fan på väggen kan man fråga sig. Mene tekel det är en luguber tid vi lever i. Den tiden den sorgen. Det här landet har nu befunnit sig i ett ständigt tillstånd och kris och rädsla för den nära förestående undergången sen man fabricerade stor speciell svensk kris på 70-talet. Det är inte ett sunt klimat att gå omkring i ständig rädsla för framtiden, det är direkt destruktivt och inte minst för det uppväxande släktet. Svensken får rycka upp sig ur denna makabra eviga dystopiska domedagsförväntan. Om det är något som skulle sänka landet är det det och håller så sakta på att göra det, välfärden demonteras ner med bit för bit med den förväntade ”krisen” och undergången som motivering.

    Några citat från början av 1980-talet:
    Krisen var vår största tillgång.
    Jan Wallander
    Det är klart att det är lättare att få igenom förändringar om folk känner att det är kris
    Jan Carlzon
    Vi låg i som remmar och försökte inympa krismedvetande.
    Kjell-Olof Feldt

    Det som är sant i människors medvetande blir också sant till sina konsekvenser.

    Jag har nu hört sen slutet av 1970-talet hur nationen stått inför sin snara undergång på grund av konkurrensen från de förfärliga utlänningarna och låglönearbetarna som ska stjäla svenskens välfärd. Hittills har det här landet inte gjort annat än blivit en ännu större exportnation till och med så att det snarast varit till förfång för folk i gemen att en intressesektor fått dominera landet så totalt.

    Krisen är de rikas metod att berika sig ännu mer. Stagnation är förutsättningen för ökade klyftor, för ännu större svängrum och livskvalitet åt de privilegierade. Efter ett decennium av ”krismedvetande” och svångrem för folket är den svenska överklassen tillbaka på 1920 års nivå vad gäller ekonomisk makt och politiskt inflytande.
    Sven Grassman 1985

    Visst är Kina ännu ett fattigt land, ett sk utvecklingsland. Man bygger så det knakar när det gäller allehanda infrastruktur. Visst är där orättvisor men man bygger trots det för framtiden.

    Världen, människan kommer att gå under förr eller senare ändå, inget varar för evigt. 99 % av alla arter som funnits har gått till historiens kökkenmödding. Om inte senare så förr kommer nästa långa istid med stor sannolikhet så småningom, då slås stora delar av människosläktet ut (om vi finns kvar), kilometertjock is ner mot medelhavet och oräkneligt antal arter som anpassat sig till isfria nordliga breddgrader kommer att utplånas. Som om inte det var nog så kommer Vintergatan småningom att kollidera med den mycket större Andromedagalaxen, vem vet hur det kommer att gå. Sen finns det faror och elände som kan inträffa precis när som helst, kan vi lita på astronomerna att det ”nog” inte finns någon risk för någon supernova i närheten, typ 100-200 ljusår. Dessa sägs smälla av i normala Galaxer med en 20-50 års mellanrum. Är det tillräckligt ”nära” blir den här planeten en ordinär stenbumling i universum. Det finns som sagt ingen anledning att ta ut olyckor i förskott och oroa sig i onödan.

  7. Hej Dordi! Tack för länken. Schlaug är alltid intressant (jag läser hans blogg regelbundet), och ofta håller jag också med honom. Men i just det där klippet hittade jag inget som direkt relaterade till det jag skriver om i det här inlägget. Vad var det du tänkte på?

    Hej igen lasse! Angående importstatistik bör man vara medveten om följande (citatet är hämtat härifrån):

    Då statistiken i EU:s Intrastat inte redovisar ursprungsland för import via annat EU‐land, överskattar statistiken för import från EU den faktiska importen, efter 1994. På samma sätt underskattas importen från länder utanför EU eftersom denna i importstatistiken redovisas med avsändningsland i EU som svensk motpart.

    Med andra ord, TV:n du köper på MediaMarkt räknas som en import från Tyskland, men det står lik förbenat ”Made in China” på den.

  8. Jo jag vet det, och det som säljs här ifrån har samma statistiska problem. Men det är fortfarande så att den största handeln i EU är inom EU. På samma sätt är t.ex. USAs handelsunderskott mot Kina kraftigt överdrivet, t.ex. en iPod som kostar/kostade $150 att tillverka och skeppas färdig från Kina har endast $4,5 adderats i Kina. Kina är främst ett löpande band för sammansättnig än så länge. Nyligen var där en lista över de rikaste i Kina, 95% var inga exportmoguler utan hade blivit rika på affärer på den inhemska kinesiska marknaden.

    När allt räknas inkl tjänstehandel har jag för mig att Norge är vår största handelspartner. Sveriges exportindustri är också den största importören, som vi kunde se i krisen som varit att trots relativt stort fall i exporten när världshandeln föll förblev exportöverskottet relativt BNP på hög nivå. Svenskens konsumtion stod i stort stilla. Man kan fråga sig vad den ökning i importen relativt exporten som var berodde på, när man devalverar eller depricerar som Riksbanken gjorde hösten 2008 är det så att importen blir dyrare för exportindustrin utan att de hinner kompensera sig med högre priser själva. Nu är kronan i stort tillbaks på den gamla nivån mot Euron.

    Svensken har långt allvarligare problem att bekymra sig om när det gäller välfärden än ev. framtida handelsproblem som är svåra att förutsäga.

    Medelförmögenheten i Sverige är världens sjätte högsta. Men de rikaste 10 procenten äger 72 procent av tillgångarna, betydligt mer än i de flesta andra länder. En tredjedel av svenskarna saknar förmögenhet eller ligger på minus.
    SN

    En av de viktigaste sakerna för att det utvecklats så är förmodligen den ständiga åtstramningen av hemma ekonomin i det heliga exportöverskottets namn. Man kan också se hur arbetslösheten här i landet verkar sammanfalla med ökning och minskning av exportöverskottet, högre export överskott högre arbetslöshet. Man drar in köpkraft från de många med offentlig sparsamhet (drar in mer än man spenderar) medan ett fåtal tillgodogör sig överskottet från exporten. En hemmamarknad satt på svältkur har små möjligheter att utveckla framtidens företag som kan växa internationellt.

    Men nu har ju svensken hjärntvättats till att tro att den ekonomiska aktivitet som sker på hemmamarknaden är att likna vid att ”tvätta skjortor” åt varandra. Tror folk att om EU verkligen integreras och blir som ett stort land att det som tidigare var export nu blir en fråga om att ”tvätta skjortor” åt varandra. Om så skedde att EU verkligen integrerades skulle i ett slag uppemot 2/3 av ländernas export och import upphöra. Om hela världen skulle integreras som ett land skulle då hela världen endast ägna sig åt att ”tvätta skjortor” åt varandra?

  9. Hej! Ursäkta att jag inte svarat tidigare. Du frågade vad jag tyckte kunde vara relevant i Birger Schlaugs inlägg. Faktum är att jag hade glömt bort det, och undrade själv vad det var. Nu har jag läst om din artikel, och sett om Schlaugs inlägg i debatten om jämlikhet. Och jag tror att jag kanske tänkte – men jag är lite besviken på mig själv, för jag tyckte att jag tänkte något riktigt intressant, förra gången. Men okej, jag tänker så här nu:

    Schlaug frågar sig vem som är rädd för jämlikhet, och säger att vi i den rika världen är rädda för jämlikhet gentemot den fattiga ”tänk om dom andra kommer ifatt oss”. Ditt förslag försöker ju att jämna ut dessa skillnader, skulle man kunna säga, och kommer därför antagligen (bl.a. av detta skäl) att möta motstånd. Å andra sidan skulle man kunna propagera för detta förslag just av jämlikhetsskäl.

    Det handlar förstås också om framtida generationer (som miljörörelsen brukar tala om, men Schlaug gjorde inte det här), och alltså om jämlikhet med dom (att inte vi lägger beslag på resurser för oss själva utan delar).

    Schlaug talar också om att vi måste ha en lustfylld vision, att prata om att ett jämlikt samhälle är ett positivt, lustfyllt samhälle, där alla får det bättre. Men att det kräver förändringar. Jag kanske tänkte att den aspekten av jämlikhet alltså skulle kunna vara ett argument för ditt förslag…..

    Jag har svårt att tro att den ”miljöskatt” som du talar om, skulle få genomslag i dagens Europa. Bland annat för att det är så pass ojämlikt, att det finns en stark vilja att konsumera mycket (något Schlaug nämner tror jag), att man alltså vill klättra på statusstegen, vilket man har större behov av i ojämlika samhällen. Men ett mer jämlikt samhälle skulle förstås kunna skapa en större vilja att vara mer miljövänlig, av hänsyn till andra människor i världen och till framtida generationer.

    Jag är inte helt nöjd med mitt svar, men du kanske kan bygga vidare någonting intressantare på detta….?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: