Skrivet av: Börjesson | 27 januari 2009

Euron är en demokratifråga

Carl Bildt vurmar i sin blogg i dag för en svensk anslutning till euro-samarbetet. Det är väl ingen större överraskning att han tycker så, men det är intressant att flera av de som kommenterat blogginlägget hoppas att Sverige skall byta till euro utan att först fråga folket en gång till. Motiveringen till den ståndpunkten är väl att folket förmodas säga nej.

euroDet skulle inte förvåna särskilt mycket om en framtida regering, oavsett  blocktillhörighet, faktiskt försökte något sådant så småningom – dock inte under denna mandatperiod, det är fortfarande lite för tidigt för att de skall våga. Yrkespolitikers syn på folkomröstningar är ju som bekant att de bara syftar till att ge utökad legitimitet åt den politik de ändå ville föra. Svarar folket ”fel” så frågar man igen, efter en intensiv propagandakampanj. Eller så frågar man inte alls nästa gång, då frågan ju uppenbart var för svår för folket att ta ställning till.

För min del så instämmer jag i och för sig i att detta rent ekonomiskt är en för svår fråga för en folkomröstning. Om vi tjänar eller förlorar på att byta valuta är väldigt knivigt att bena ut, det enda uppenbara är väl att det finns både fördelar och nackdelar med båda alternativen. Men detta är inte främst en ekonomisk fråga. Det handlar mycket mer om vilket EU vi vill se i framtiden – en superstat eller en samarbetsorganisation, för att nämna ytterligheterna – om hur mycket makt vi är villiga att avyttra uppåt och hur vi egentligen ser på Sverige i framtiden och dess plats i Europa och världen. Vilken valuta vi skall ha är helt avhängigt av svaren på de frågorna. Och att avgöra så stora och kritiska frågor på något annat sätt än i en folkomröstning, det vore djupt odemokratiskt.

Länkar: SvD, E24, DN

Annonser

Responses

  1. Ja, raketforskare vid NASA behöver man ej vara för att förstå vad som diskuterades vid detta möte: http://www.regeringen.se/sb/d/11416/a/119339

    I övrigt är jag mycket skeptisk till gemensam valuta; en övertygelse som stärktes av att studera NEK.

  2. NEK = nationalekonomi? Ja, jag är själv inte tillräckligt ekonomiskt bevandrad för att avgöra de finansiella konsekvenserna av att gå med i euroklubben, men det verkar ju som om vi i alla fall just nu har vunnit i konkurrenskraft på att stå utanför. Men jag tycker som sagt inte att det primärt är en ekonomisk fråga utan en del av den mycket större EU-frågan.

  3. Ja precis, nationalekonomi.

    När man studerar EU i den kontext som politikereliten önskar forma denna skapelse, så måste man förstå att EMU blott är ett steg i strävan mot en ”fullständig ekonomi”. Skrivelser som ”inre marknad” har även börjat nämnas som ”social marknad” i dokumenten, en ganska god indikator på framtida federationen.

    Vad gäller ”fullständig ekonomi” så är väl USA med den gemensamma dollarn i alla delstater ett ganska bra exempel, även om det på inget vis är optimalt eller givet med gemensam valuta ens där. Men det fungerar, och när t.ex bilindustrin går på dekis i den ena delstaten kan medborgarna finna arbete via flytt till delstaten jämte där någon annan industri förhoppningsvis nu går bättre.

    Att applicera detta på EU blir genast krångligt. Det finns förutom språkliga variationer även andra kulturella drag vilka kan ställa till det.

    En annan anledning för skaparna att ansluta nationer med varandra via gemensam valuta är givetvis problemen, eller omöjligheten, detta innebär för att lämna samarbetet. Härtill bör man ta in resonemang om varför naturtillgångar ej ägs av landet som hyser det, utan numera av Bryssel.

    Notera gärna hur många förespråkar konkurrens som medel för att driva upp standard; men att det på vissa områden ej är gällande. Konkurrerande ekonomier inkluderat. Ja, förutom en stor saftig euro – som när/om den överlevt en planing av standard i Europas länder – är ämnad att hävda sig mot andra stora ekonomier.

    Men, har vi den standard av idag pga forna konkurrerande ”småekonomier”; och är den på väg bort pga djupare integration och interdependens? Kan Sverige, med sin exportbaserade ekonomi, fortsätta konkurrera och sälja med samma succé till länder som framgent ingår i samma ekonomi? Nej, givetvis inte – och det är heller inte meningen. I Bryssel räknas allt som sker inom unionen som plus, vare sig det är i Portugal eller Finland fabriken ligger. Därför är det heller ej konstigt med ”flyttbidrag” för fabriker som flyttar sin produktion inom Unionen.

    (Skickat utan korrekturläsning.)

  4. Tack för genomgången!

    Jag håller med om att konkurrens och mångfald har varit starkt bidragande till Europas välstånd. Det var väl därför det blev européerna som koloniserade världen istället för tvärtom. Stora monokulturer med gemensamt idéliv tenderar att stagnera och sluta utvecklas, och detsamma kan väl misstänkas bli fallet även med stora monoekonomier.

    Å andra sidan har ju det europeiska kreativa myllret också lett till ett otal krig. En av EU:s grunder var som ett fredsprojekt, och att det i dag känns som en så fullständigt orimlig tanke med krig mellan västeuropeiska länder har vi säkert åtminstone delvis EU att tacka för.

    Å tredje sidan borde man väl inte behöva gå hela vägen till en enad superstat med gemensam valuta bara för att göra europeiska krig osannolika…

  5. Börjesson, jag håller helt med dig om demokratiaspekten av folkomröstning, och politikernas stötande brist på respekt för den.

    Sverige har en sorglig statistik vad gäller folkomröstningar – jag har för mig att det fortfarande är så att riksdagen har ignorerat fler än de har respekterat.
    Och det ser inte ut som att de bemödar sig om att förbättra siffrorna…

  6. Citatmaskinen Churchill skall ha sagt:
    ”The best argument against democracy is a five-minute conversation with the average voter.”

    Han har i och för sig inte så fel. Många som har rösträtt är egentligen alldeles för okunniga om frågan de röstar om för att kunna göra ett informerat val. Men politikerna tycks ha tagit det där till sig alldeles för mycket, till den grad att de tror demokrati handlar om att leda folket in på ”rätt” väg, snarare än att följa den väg som folket vill. Särskilt bekymmersamt blir det förstås när nästan alla politiker drar åt samma håll, och ingen av dem representerar folkviljan. Man vill ju ändå hoppas och tro att totalsumman av alla väljare skall besitta något slags kollektiv klokskap, även om den enskilde väljaren inte gör det.

    Man skulle också kunna formulera om Churchill:
    ”Bästa argumentet mot politikervälde är fem minuters samtal med en genomsnittlig politiker.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: