Skrivet av: Börjesson | 01 januari 2009

Ride to ruin and the world’s ending

Jag såg om Peter Jacksons Tolkien-trilogi igen den här julen – i utökade versioner naturligtvis. För vilken gång i ordningen jag ser filmerna vet jag inte längre, jag har tappat räkningen. Många är det i alla fall. Men jag får fortfarande gåshud och tårar i ögonen när hornen från Norden börjar ljuda och Rohans ryttare rider till anfall ner mot Pelennors slätt. Kalla mig krigsromantiker eller kulturbarbar eller vad du vill, men jag kan inte hjälpa det, det griper tag i mig varje gång. Det är en så storslagen scen!

(Synd att slaget i övrigt är så dåligt gjort, både manusmässigt och visuellt, med söndersmulande frigolitmurar, ynkliga Gondorsoldater och den urfåniga spökarmén. Men så är det nu en gång med de här filmerna, de är ett märkligt hopkok. Bitvis är de det bästa som någonsin gjorts i den här genren, men rätt var det är dyker de ner i ett hopplöst pekoral av klichéer och kitsch.)

Arise now, arise, Riders of Théoden!
Fell deeds awake: fire and slaughte
r!
spear shall be shaken, shield be splintered,
a sword-day, a red day, ere the sun rises!
Ride now, ride now! Ride to Gondor!
Rohirrim

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: